Tråkiga ord

Det enda hon hörde var mummel.

Ett mummel som bestod av bla, bla, bla...

Hon försökte koppla bort, lyssna till något annat. Men mummlet växte sig starkare och hon hörde ord.

Onda ord.
Tråkiga ord.
 
Ord som inte borde få finnas.

Orden var starka, de övermannade henne.

"ja, jag ska."
Var det verkligen hon som sa så?
Det måste det ha varit för de onda orden avtog till mummel igen för att sedan tystna helt.

Shockad över orden hon yttrat så lättvindigt tittade hon ut genom fönstret och hoppades att hon skulle få magiska krafter.

Idag sa min mamma att jag måste städa mitt rum. Hon sa att jag måste städa snart, senast söndag. Annars kommer tråkiga saker att hända.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0